När livet vänder

Från oktober 2021 till augusti 2022 har 40 flickor från bordellerna rehabiliterats genom projektet. Några av flickorna hade egna små barn med sig när de kom. För ett år sedan fick de hjälp att lämna bordellerna och komma till en trygg plats, ett Safe House (flickhem). Målet är att de ska få hjälp att kunna återvända till sin familj eller någon anhörig och att de ska kunna fortsätta gå i skolan med hjälp av ett skolfadderstöd. Vi vet att utbildning är det bästa sättet att få en förändrad situation. Flickorna får tillbaka sin värdighet och börjar drömma om ett nytt och bättre liv.

Muleba är snart är redo att flytta till sin mamma och hon har skrivit ett brev till oss som jag vill dela med mig av. Hennes liv har inte varit enkelt men hon har inte gett upp. Hon har målet inställt på att studera för att själv kunna göra skillnad för andra flickor och kvinnor i DR Kongo.

– Jag heter Muleba och är 14 år och mamma.
Mina föräldrar separerade när mina fem syskon och jag fortfarande var små. Min mor och vi barn fick bo hos min morfar och allt var bra. Jag var inskriven i skolan som alla andra barn, men mitt liv förändrades efter min morfars död. Min mamma och vi barn blev bortjagade av vår morbror, han ville inte längre veta av oss. Jag var då 11 år och gick i grundskolan. Efter det fick jag flytta till min mors faster, medan min mamma flyttade till en plats nära gruvan Misisi med min yngsta syster. Det var då min prövning började.
Hos min mors faster fick jag göra allt hushållsarbete bara för att få mat och utöver det fick jag också ta hand om grisarna. Jag jobbade hårt hela dagarna. Jag hade en vän som jag berättade detta för och hon gav mig råd om hur jag kunde lindra mitt elände. Hon kom med mat och kläder till mig och sa att jag också kunde äta, klä mig och ta hand om mig själv som hon gjorde. Jag blev väldigt intresserad och samma dag lämnade jag min mors faster för att ta mig till en bordell. Min första natt på bordellen var väldigt smärtsam. Jag blev sjuk. Min vän som hade tagit med mig till bordellen sa till mig att jag måste hålla ut för så fort jag vänjer mig vid männen kommer allt att bli lättare.

12 år och gravid
Efter en vecka på bordellen gick jag tillbaka till skolan med pengarna jag hade tjänat, för att fortsätta gå i skolan. Jag gick till skolan trots att jag var trött. För pengarna från bordellen köpte jag mat och egna kläder. Jag minns inte ens hur många män jag var tvungen att ligga med varje dag för att få så mycket pengar. Förutom att jag tvingades ha sex med dessa män, blev jag till och med slagen och vissa klienter gick sin väg utan att betala. Mitt lidande på bordellen var helt obeskrivligt svårt. När jag började på bordellen hade jag inte fått min första mens. Jag blev gravid utan att veta om det. En person bad mig göra abort men jag vägrade, eftersom jag var rädd för att dö. Jag stannade på bordellen under min graviditet och alla mina klienter försvann. Bordellens ägare hotade att sparka ut mig eftersom ingen var intresserad av mig längre när jag var gravid. Mitt lidande multiplicerades med 1000. Jag bad honom många gånger att förlåta mig eftersom jag inte hade någonstans att ta vägen och han gick med på det.

Levde med nyfödd son på bordellen
När jag skulle föda skickades jag till Bukavu Provincial General Hospital utan pengar och utan kläder till min bebis. Jag födde en pojke men jag hade ingen som hjälpte mig. Människor som kom dit gav kläder till mig och mitt barn. Jag tillbringade tre veckor på förlossningsavdelningen utan några besök. En dag kom en politiker till sjukhuset för att hjälpa de som var fattiga. Det var han som betalade mina kostnader för sjukhuset. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag var tvungen att gå tillbaka till samma bordell med min bebis. Efter en och en halv månad fick jag besök på mitt rum. De var från en organisation som heter "APACH" och de ställde många frågor till mig, men jag minns bara två: "Varför är du här?" och "Är du stolt över det liv du lever här? De presenterade sig och lämnade lite pengar till mig för mina grundläggande behov. Någon dag senare kom de tillbaka och frågade mig om jag ville lämna bordellen och jag sa att det var min högsta önskan men att jag inte hade någonstans att bo. De tog mig och min bebis hit till Safe Houset “Dina”. Jag blev inskriven i projektet ”Save a Girl” som Panzi Foundation och BarnSamariten driver för att hjälpa flickor från bordellerna. Jag kom hit den 20 september 2021, när jag var 13 år och mitt barn två månader. Det har skett många förändringar i mitt liv sedan jag kom hit.

Må Gud välsigna BarnSamariten och grundaren av Panzi Foundation, Dr. Denis Mukwege. Det är tack vare er som jag har hittat mitt leende och en glädje att leva. Min dröm för framtiden är att studera hårt för att bli domare och för att kunna bekämpa den straffrihet som råder i mitt land. Jag önskar att projektet ska hjälpa oss flickor att kunna fortsätta med högre utbildning när det är dags och att även våra barn ska kunna få gå i skolan när de når skolåldern. Tack för allt ni gör för mig och min son och alla andra flickor som lever på bordellerna här i Bukavu.
/Muleba

Kära gåvogivare, tack vare dig kan vi fortsätta att hjälpa barn bort från fattigdom, hunger och utsatthet. Tack för att du gör vårt hjälparbete möjligt.
Gud välsigne dig!

Med varma hälsningar

Ge bort ett gåvobevis i present!