Förvandlade liv

Det är alltid roligt när jag får dela med mig av de resultat som vi ser i vår verksamhet genom att barn och familjer verkligen får förändrade liv. Det är ett privilegium att få arbeta nära våra partners. Vi är genom dem nära mottagarna av hjälpen och kan följa hur våra hjälpinsatser får betydelse över tid. Denna månad vill jag ge några exempel på hjälpinsatser som fått livsavgörande konsekvenser för ungdomar från landsbygden i södra Etiopien. Ungdomarna har gått vidare från byskolorna som BarnSamariten driver och finns idag på universitetet. Jag kommer även berätta om en flicka som skadades svårt men som fick komma till sjukhuset i Awassa, tack vare våra medarbetare.

Genet 23 år, kommer från byskolan Harru. Hennes pappa avled för några år sedan och hon har bott kvar i hyddan familjen har med sin mamma och sina tre syskon. När pappan avled var Genets familj en av de första familjer som fick en ko av BarnSamariten. Den blev en viktig hjälp för familjens överlevnad. De var mycket fattiga men kon gjorde att de fick mjölk och pengar till mat. Kon har gett familjen flera kalvar och det har varit en mycket värdefull gåva, berättar hon.

Genet och hennes syskon har gått på Harruskolan. Tidigt märkte lärarna att hon var mycket duktig i skolan. Under förra året avslutade hon kurser i ekonomi och bokföring på universitetet och ser nu fram emot att bli klar med sina studier. Hon drömmer om att få arbete som ekonom. När hon är klar med sina studier och börjar tjäna egna pengar vill hon även hjälpa sin mamma som hon säger har slitit hårt i livet. Hon hälsar och tackar för allt stöd som givits familjen och för att vi har trott på henne.

Syskonen Bushura och Chaltu kommer från Entaye. Föräldrarna är jordbrukare och har sju barn. Barnen har gått i BarnSamaritens byskola. Två av dem har fått stöd att studera vidare på universitetet. Just nu bor Bushura i Awassa med anledning av studierna. Hans syster Chaltu har nyss tagit examen som biologilärare. Bushura studerar farmakologi vid institutionen för folkhälsa på universitetet. Han kommer att ta examen i december 2022. Han ser fram emot att få börja arbeta för att också kunna hjälpa sina föräldrar. Hans ambition är att studera medicinsk vetenskap och till sist kunna bli läkare.

Bushura och hans syster Chaltu tackar för att de fått möjligheten att gå i byskolan. Utan byskolan skulle de inte fått möjligheten att studera utan hade förmodligen fortsatt vara jordbrukare och analfabeter som sina föräldrar. Möjligtvis hade de fått lära sig läsa och skriva lite grann. De hälsar att de gör sitt bästa för att även kunna ge tillbaka till andra det de själva har fått.

Under 2022 kommer vi att fortsätta ge studiestöd till ungdomar från landsbygden som önskar studera vidare på universitet. Det är fantastiskt när vi konkret ser vad utbildning bidrar till. Ungdomar som studerar återvänder ofta med värdefull kunskap till sina byar. De blir också fina förebilder för andra barn och ungdomar. Genet, Bushura och Chaltu är fina exempel på detta.

Wubalem bor en bit från byn Gallo Hargissa. För några år sedan avled hennes pappa. Mamman blev ensam med försörjningen av de fyra barnen. De bodde i en enkel hydda och situationen förvärrades snabbt. När allt hopp var ute besökte våra medarbetare familjen. De förstod att något behövde göras så de gav familjen matpaket och därefter fick de en get. Geten fick snabbt killingar och familjen kunde få mjölk och en liten inkomst. Idag går barnen i Galloskolan. Wubalem, som är yngst, går i årskurs två.

En dag råkade Wubalem ut för en olycka när hon var på väg till skolan. Hon skadade sitt högra ben mycket allvarligt. Mamman gjorde vad hon troddde var rätt och tog henne till ett kulturmedicinskt centrum i en by längre bort. Flickans tillstånd försämrades snabbt. Vår projektansvariga i Etiopien kontaktades och flickan fick hjälp att komma till sjukhuset. När hon kom till sjukhuset var nästan alla överens om att man behövde amputera hennes ben. Men en läkare trodde att han skulle kunna rädda hennes ben. Hon opererades och var kvar på sjukhuset under någon vecka.

Idag är Wubalem glad och tacksam, hon har sitt ben kvar även om det inte är som innan skadan. Att bo på landsbygden i en hydda är krävande och utan ben svårt. Vardagssysslor som att hämta ved, vatten och ta hand om syskon blir omöjligt, sysslor som alla behöver hjälpas åt med. När det blir dags för en flicka att gifta sig är det inte någon man som vill ha en amputerad fru som inte kan ta hand om hem och barn.

Wubalems mamma, Alte, skrev ett brev till oss med hjälp av sina barn och tackade för den värdefulla gåva som de fick när det var mycket svårt. Det gjorde att de fick hopp. Alte skriver:

Jag har inga ord som kan uttrycka min tacksamhet för vad ni gjort för vår familj. Tack för att ni brytt er om oss och om vår Wubalem. Tack för att ni räddat oss när min make dog och för att ni hjälpte min dotter när hon var med om olyckan. Det är inget jag själv hade möjlighet att klara av. Gud välsigne er. I resten av mitt liv kommer jag fortsätta att arbeta hårt för att hjälpa mina barn och tackar för att ni utan tveksamhet stått med oss genom livets svårigheter. Jag säger till Wubalem att hon numera har två föräldrar, jag själv och ni i Sverige. Ni har tagit hand om henne som en dotter. Tack! Hälsningar från Alte, mamma till Wubalem.

Tänk vilken underbar möjlighet vi har att få vara med och hjälpa. Era gåvor har inneburit att vi räddat liv och många har fått förvandlade liv. Din gåva betyder mycket och jag vill från hela mitt hjärta säga tack för att du står med oss!

Med varma hälsningar,