Övergivna barn får ett hem

Nu väntar ett nytt år då vi tillsammans kan få vara med och göra skillnad för utsatta barn och familjer. Vi ser fram emot året och längtar efter att få vara med och bidra så att fler barn och familjer ska få förändrade liv. Denna månad vill jag dela med mig av några barns livsberättelser. Det är barnen Daniel, Vai och Mary som under december välkomnades till barnbyn Nakatindi i Zambia. De har av olika anledningar övergivits men de har fått ett hem i barnbyn Nakatindi. Där finns vuxna och barn som blivit deras nya familj. Många barn och ungdomar som finns i våra projekt kommer i kontakt med våra partners när de är små, andra när de är lite äldre. Jag vill berätta om ett av många barn som kom till barnbyn som liten. Det är Mercy Muyunda.

Mercy kom till barnbyn när hon var liten, i hennes papper står det att mamma och pappa avlidit och att hon var förskjuten av anhöriga. Högst troligt är att Mercy´s föräldrar likt många andra avled i aids. Sjukdomen var väldigt utbredd och många barn blev föräldralösa under denna tid. Mercy hittades på gatan och fick möjlighet att komma till barnbyn.

Jag träffade Mercy när hon hade varit på Nakatindi en tid. Hon berättade då att hon drömde om att bli lärare. Mercy var mycket duktig i skolan och hon blev en ansvarsfull flicka. När hon var 19 år gammal blev hon intagen på Rockview University där hon tog sin lärarexamen. Hon tackar för det stöd hon fått genom livet. Hon tackar för hemmet och den omsorg och trygghet hon fick när hon var övergiven och för hjälpen hon fått att nå sin dröm att bli lärare. Hon är idag mycket stolt över att få titulera sig lärare.

Under 2021 var det 20-årsjubileum på Nakatindi. Våra medarbetare skrev och berättade att Mercy under jubiléet berättade sin livshistoria för alla inbjudna gäster. Många blev berörda av hennes historia. Mercy arbetar idag som lärare på skolan och hon är även i barnbyn ibland där hon hjälper barnen med sina läxor. Hon är uppskattad och omtyckt av alla. Hon har goda framtidsutsikter och vill genom sitt liv ge tillbaka till andra barn det hon själv har fått. Vi är tacksamma över att vi har fått möjligheten att bidra till att Mercy fått ett bra liv trots att hennes start i livet var svår. Utan er gåvogivare hade det inte varit möjligt, tack!

Daniel och Vai är tre och fyra år gamla. Syskonen påträffades när de gick omkring på gatorna i staden Livingstone, utan några föräldrar eller någon vuxen. De var helt ensamma och såg mycket vilsna ut. En snäll person såg barnen och bestämde sig för att ta med dem till polisstationen för att de skulle komma i säkerhet. Därefter kontaktades sociala myndigheter och de frågade om möjligheten att ta barnen till barnbyn Nakatindi. Barnen välkomnades under december månad och är nu i trygghet. Barnens mamma har man lyckats hitta men hon är helt oförmögen att ta hand om barnen. Det finns inte någon annan i deras nätverk som vill veta av dem. De har nu fått ett hem i barnbyn och en ny familj som längtar efter att få lära känna dem.

Lilla Mary kom även hon till barnbyn i slutet av året. Marys mamma avled i samband med förlossningen och de har inte lyckats finna någon annan släkting till den lilla nyfödda flickan. Hon var två veckor gammal när hon kom till bebishemmet.

Barnbyn är verkligen en räddningsstation för övergivna barn. Just nu finns det 13 barn på bebishemmet och i huset intill finns de lite större barnen som är mellan två och fem år.

De äldre barnen på Nakatindi fick under julen åka på en utflykt till Kazungula Bridge. Det var med stor förväntan som de begav sig i väg på sitt äventyr. Bron ligger mellan Zambia och Botswana och har blivit en stor attraktion för invånarna i södra delen av landet. Barnen var mycket spända över att få gå över bron och man berättade att bron binder samman dessa två länder. Utöver detta hade de en trevlig picknick med lek. Utflykten var mycket uppskattad av alla.

Under julen var det julfest på Nakatindi och alla barnen fick julklappar och nya skolväskor. Det var en glädjens dag och barnen var glada över att få fira julen tillsammans. Owen Lisulo, verksamhetsledare ECCT, skriver:

I stort varje dag påminns jag om att i jämförelse med alla de människor vi hjälper har vi det väldigt bra. Vi är privilegierade som får bo och leva i detta land. Risken med att vara privilegierad kan vara att man får för sig att det är ungefär så här de flesta har det, men sådan är inte verkligheten. Att få höra andra människors livsberättelser, oavsett om det är här hemma eller långt borta, får mig att inse att livet inte är rättvist. Det är när man får höra om det som finns innanför våra olika fasader som man upptäcker att vi alla är människor, men födda i olika delar av världen med olika förutsättningar. ”Att inte mura in sig i tryggheten utan se den som en bas för att ett utgivande liv är en god tanke”, skriver Tomas Sjödin i en av sina krönikor. Det är en bra tanke.

Tack för att ni hjälper oss att hjälpa de som behöver, tänk att vi tillsammans får ge vidare av det goda som vi fått. Jag vill från hela mitt hjärta önska dig en god och välsignad fortsättning på året som ligger framför.

Med varma hälsningar,