Goda initiativ som lever vidare

Mary och Nils Taranger är grundarna till hemmen. Deras initiativ lever vidare efter deras bortgång och BarnSamariten understöder både Hoppets Hem och Hoppets Klinik med hjälp av gåvogivare här i Sverige.

Mary och Nils Taranger kom till Brasilien som missionärer 1946. De fick snabbt ett stort hjärta för de fattiga som levde i slumområden och det sociala arbetet var en viktig del i deras liv. 1958 startade de upp ett barnhem och ett pojk- och ett flickhem, ålderdomshem, soppkök och en sommarkoloni. Hoppets Klinik grundades 1997 i samband med Mary Tarangers 90-årsdag. Syftet från början var att Hoppets Klinik skulle ta emot barn som drabbats av hiv. Idag riktar sig insatserna även till barn med andra sjukdomar. Många av barnen som blir inskrivna på kliniken kommer från missbrukande föräldrar. De har sjukdomar som hiv, syfilis, hepatit B och andra infektioner eller är födda med sjukdomar som kräver sjukvård. Det finns plats för 40 barn på kliniken.

Hoppets Hem består av förskola, fritidsverksamhet och ett kriscenter. På kriscentret finns plats för 18 barn. Där bor barnen dygnet runt under tiden man utreder om det finns någon i deras nätverk som kan ta hand om dem. På området finns även en förskola och fritidsverksamhet med plats för ca 200 barn. Alla barn kommer från fattiga familjer och ofta från närliggande slumområde där arbetslösheten är hög. Det är ett omfattande arbete som utförs på Hoppets Hem varje dag.

Denna månad vill jag berätta om några barn som kommit till Hoppets hem och Hoppets klinik. Det är Ana och syskonen Baptista som fått en trygg plats att komma till efter en komplicerad start i livet.

Lilla Ana kom till Hoppets Klinik i januari i år, endast någon vecka gammal. Hon har hiv och syfilis som ett resultat av att mamman är missbrukare och själv är drabbad. Mamman lever på gatan och ville inte ha sitt barn, pappan är också narkotikamissbrukare. I samband med födelsen höll Ana på att avlida och de behövde återuppliva henne i förlossningsrummet. Ana hade utsatts för drogpåverkan under tiden hon låg i sin mammas mage och var i dåligt skick när hon föddes. Hon behövde vård, dygnet runt, när hon kom till kliniken. Idag, ett halvår senare, är Ana kvar på kliniken, hon blir starkare för var dag. Hon är inte lika stor som andra barn i hennes ålder, men hon växer. Hon behöver vara på kliniken för vård ett tag till, kliniken har blivit Anas räddning. Nu söker man efter en kärleksfull familj som längtar efter att adoptera lilla Ana när hon är redo att lämna kliniken.

Under 2020 kom de fyra syskonen Baptista till Hoppets klinik. De var i dåligt skick efter lång tid av vanvård och misshandel. Föräldrarna är crackmissbrukare. Barnens mamma och pappa träffades vid 13-års ålder då de tillsammans började använda droger och de hamnade i ett svårt drogmissbruk. De höll ihop under några år när barnen föddes men trots att de fick barn var drogerna deras prioritet. Barnen hade periodvis bott hos sin mormor som är mycket fattig och själv har svårigheter. Hon hade svårt att ta hand om barnen och lämnade dem ofta själva. När Hoppets Hem blev kontaktade befann sig barnen på ett härbärge som de hade bott på en tid. Personal från Hoppets Hem åkte till härbärget för att träffa barnen. De var övergivna av sina föräldrar och det fanns ingen som ville ha dem. Barnen togs om hand och de fick komma till Hoppets Klinik för vård. De var svaga och hade dålig hälsa.

Idag har de fått hjälp och de har fått plats på Hoppets Hems kriscenter i väntan på en ny familj. Kauque är yngst av syskonen, han är 7 år. När han kom till kliniken var han påverkad och hade ett sexualiserat destruktivt beteende. Han hade svårt att tala och svårt med koncentrationen. Idag går han i årskurs 2 och han gör ständigt framsteg. Psykologen som är kopplad till hemmet är ett stort stöd. Han har blivit en leende pojke, men som fortfarande kämpar med sitt tal och har svårt att läsa och följa med i undervisningen, men han ger inte upp. Kauque och hans syskon lever idag i trygghet och de kan nu se framåt och försöker med stöd och hjälp lämna det som hänt bakom sig. Personalen säger att barnen är älskvärda och att syskonen har behövt tid för att läka, det får de göra på Hoppet Hem i väntan på sin nya högt efterlängtade familj.

Målet på Hoppet Hem är att barnen ska få vara med i vardagssysslor så som i en vanlig familj. De är med personalen ute i trädgården och lär sig att plantera både grönsaker och blommor. De njuter av att vara ute i trädgården och äter gärna de grönsaker de själva varit med och odlat. Vilken skillnad mot att leva på ett härbärge, i en knarkkvart, i slummen eller övergiven på gatan. Vilken lycka att vi får vara med och på ett litet hörn göra skillnad för barnen.

Vi möter inte alla de barn som vi varje dag hjälper runt omkring i världen, men vi får ta del av deras berättelser och vi vet att vi är med och förändrar liv. Tack för att ni står med oss i vårt hjälparbete. Önskar er en fortsatt fin och välsignad sommar.

Med varma hälsningar