En plats att kalla hem

”Regnet är slut för den här säsongen och Livingstone såg torrt ut från luften när vi gick in för landning. Vi har fått mer regn i Kabwe där jag bor, i södra Zambia får de alltid mindre än övriga landet. På det guesthouse som jag bor är jag enda gästen, de har drabbats hårt av covid restriktionerna här. Det finns inga utländska turister vad jag kan se.

På bebishemmet och småbarnshemmet som BarnSamariten understöder, finns det just nu 23 barn mellan 0-5 år. Projektet verkar fungera bra och jag blev rundvisad i barnbyn Nakatindi och fick hela bakgrunden till projektet av Owen som är projektledare. Det pågick lite reparationer efter behov och allt kändes väldigt fräscht och fint.

När barnen kom tillbaka från skolan fanns jag på plats i barnbyn. Barnen bytte om från skoluniformer till egna kläder och det var fri lek fram till maten serverades. De yngsta barnen vilade medan de större var nyfikna på sin gäst (mig) och vem vill då vila! När vilan var slut gick barnen ut för lek i trädgården och det var full fart i ett par timmar. Personalen på både hemmet och kontoret var väldigt tillmötesgående och varma. Mitt intryck av barnbyn var att det verkligen är ett hem och att barnen kändes trygga med sina husmammor.

Jag träffade en flicka som heter Elisabeth och som är sex år. Hon bor i småbarnshuset och har vuxit upp på bebishemmet. När hon var nyfödd blev hon dumpad i en avloppsdamm av sin mamma. Någon blev vittne till detta och kom till hennes räddning. Socialtjänsten såg till att hon fick komma till barnbyn Nakatindi bara någon vecka gammal. Idag är hon en lite blyg men busig tjej. Hon går i förskoleklass. De har inte lyckats hitta några släktingar till henne så barnbyn har blivit hennes räddning.

När jag efter några dagar på Nakatindi återvände hem till min egen familj igen var det med en känsla av tacksamhet över att mina barn får växa upp med två friska föräldrar, men också tacksamhet över att barnen på Nakatindi har fått möjligheten till en andra chans i ett hem med värme och kärlek.”

Elina Eriksson

När barnen kommer till barnbyn är de ofta i mycket dåligt skick. Man gör regelbundna hälsokontroller på barnen och övervakar tillväxt, ger A-vitamintillskott, näringstillskott och avmaskningsmedel om det behövs. Barnen övervakas och tas om hand på bästa tänkbara sätt av husmammorna på bebishemmet. Det finns även en sjuksköterska kopplad till projektet och de arbetar nära sjukhuset.

Barnbyn har stor betydelse för föräldralösa och skadade barn som av olika anledningar har övergivits. Det är en plats där de får trygghet, kärlek och skydd. Under åren som vi varit med och understött barnbyn har många barn räddats och framför allt fått en ny start i livet. Jag vill berätta om lilla Tabo som kom till barnbyn när hon var 3 veckor gammal. Elina som besökt barnbyn träffade Tabo och beskriver henne som en härlig liten flicka.

Tabos mamma hade fött lilla Tabo och var inte kapabel att ta hand om sin nyfödda bebis. Hon var mentalt instabil och ville vara ute på barer och dricka. Hon bar runt på nyfödda Tabo genom att hålla henne endast i foten. Hon slängde runt med bebisen Tabo och hotade med att slå ihjäl henne framför andra som fanns i baren. Någon av de som blev vittne till detta beteende tillkallade polisen som i sin tur kontaktade socialtjänsten. En person lyckades rädda Tabo. En representant från socialtjänsten kom till baren där mamman var och kunde omhänderta den lilla bebisen. Tabo var då endast tre veckor gammal.

Hon fick komma till barnbyn Nakatindi. När hon undersöktes hade hon sår och insektsbett överallt, hennes ena fot var skadad efter att mamman burit henne upp och ned. Tabo hade fått en svår start i livet. Om det inte hade varit för att vänliga människor gripit in hade inte flickan varit vid liv idag, det är allas övertygelse. Idag är Tabo tre år och en sprallig tjej, full av bus. Hon är ett av de yngre barnen som fått börja i förskolan. Hon har vänner och är omtyckt av de andra barnen och det går bra för henne. Vi följer hennes utveckling framöver.

Barnen i barnbyn växer och sex av barnen från småbarnshemmet har börjat förskolan. Barnen åker buss till förskolan på morgonen tillsammans med pedagoger och de andra barnen från barnbyn som ska till skolan. De har skoluniformer och är stolta över att få gå i förskolan. Målet är att främja lärande och lek och att låta barnen finnas i annan miljö med andra barn under dagarna. Nakatindi har tre frivilliga socialarbetare som arbetar nära barnen i deras vardagsmiljö.

BarnSamaritens hjälparbete syftar till att rädda och hjälpa barn i utsatta situationer. Det har vi gjort sedan starten 1980. Hjälpinsatserna kan bara uppnås med stöd av våra kära gåvogivares, varav du är en.

Jag vill tacka dig som troget står kvar och stöder vårt hjälparbete. Gud behöver villiga händer för att få någon att visa sin kärlek igenom och där får du och jag sträcka fram våra, liksom våra medarbetare gör där de finns. Tack för din värdefulla insats!