Det fattiga fiskefolket

Det har gått så långt att hungriga barn och vuxna letar mat bland sop- och slaktavfall. Enligt FAO (FN´s livsmedels- och jordbruksorganisation) har hungern i Brasilien återvänt till nivåer som var 2004. Inkomstfördelningen i Brasilien hör till de mest ojämlika i världen och landet präglas av djupa sociala klyftor. De fattigaste regionerna återfinns i de nordöstra delarna av landet, medan de sydöstra där industrin är koncentrerad, har en relativt sett hög levnadsstandard. Urbaniseringen från landsbygden har gett upphov till slumområden, favelas i storstäderna. Den organiserade brottsligheten är ett stort problem i de stora städerna.

På öarna utanför staden Salvador har situationen förvärrats och många har fått sämre levnadsvillkor. Som alltid drabbas barnen. Som vi hört på nyheterna är matbristen ett faktum inte bara på öarna, utan i hela landet. Våra medarbetare har varje månad delat ut matkassar till de sjuka och mest utsatta familjerna på öarna. Det har varit till stor hjälp. Hembesöken har varit viktiga för att stärka kontakten mellan föräldrar, barn, förskolor och skolor. Denna månad väljer jag att dela med mig av hälsningar från våra medarbetare Tessalo, Cleo och Monica som arbetar med det fattiga fiskefolket på öarna. De skriver:

”Barnen är tillbaka på förskolorna och de kommunala skolorna som finns på öarna har öppnat sedan några månader tillbaka. Läxhjälpen vi erbjuder fattiga barn och de som har föräldrar som är analfabeter är åter i gång. I samband med att projekten öppnade igen har eleverna visat förståelse för att man behöver bära munskydd, tvätta händerna och i viss mån hålla avstånd. Däremot har vi märkt att många barn gått tillbaka i utveckling, de leker inte utan upplevs mycket modfällda och ledsna. Föräldrarna har kämpat för att hitta mat för dagen genom att fånga krabbor i träsket och genom fisket. Barnen har lämnats ensamma och utan tillsyn av vuxna. Vi har sett att sexuella övergrepp ökat i samband med pandemin. Vi vet att det tyvärr är ett faktum i många delar av världen.

Det har varit en utmaning att möta familjerna som har sina barn på förskolorna och i läxhjälpen på nytt efter pandemin. På ön Barcelos ser vi att det finns en tillströmning av personer från fastlandet där många är djupt involverade i kriminalitet. En del gömmer sig på öarna och tar med sig mycket av problemen dit. De uppmuntrar ungdomar att langa droger och lockar med pengar. Det är stora konflikter mellan polisen och droghandlarna på fastlandet, detta påverkar även öfolket när de flyr dit. Några tonåringar har hamnat i kriminella kretsar, en ung kille som är storebror till två av eleverna på förskolan blev skjuten i en skottlossning med polisen och avled. Väpnade konflikter ökar och det gör oss mycket oroliga. När vi som organisation anmäler brott blir vi också måltavlor för droglangare. Vi ber om Guds beskydd över våra medarbetare på öarna. Då livsmedelspriserna ökar kan en del känna sig tvingade att involvera sig i kriminalitet för att få mat. Detta är en allvarlig utveckling. Vi arbetar målmedvetet med att varna ungdomar och familjer för de risker och faror det innebär att lockas in i dessa nätverk”.

Rebecca Bispo Santos, är åtta år och har varit elev på förskolan på ön Barcelos do Sul sedan hon var tre år. Hennes föräldrar hade en turbulent relation med mycket bråk och våld vilket ledde till att de separerade. Båda två skaffade då nya relationer och Rebecca och hennes syskon stannade hos mamman. Under den här perioden började brodern att använda droger och mellansystern blev gravid och fick missfall. Relationen mellan mamman och hennes nya partner var mycket våldsam och även de separerade. Efter separationen blev familjens situation ännu värre. Mamman började använda droger och storasystern hade relationer med droglangarna i samhället. Missbrukare och langare började vistas hemma hos Rebecca vilket försatte henne i en svår situation. Hon och hennes syskon levde i ständig utsatthet på alla områden.

Rebecca sågs ofta ute på gatan och saknade sömnrutiner. Hon vistades på barer tillsammans med sin mamma som missbrukade droger och har blivit ögonvittne till allvarligt våld. Hon respekterar inte sin mamma och ännu mindre sina syskon. När hon är hos oss på projektet har hon ett introvert beteende och kommunicerar inte med lärare eller klasskamrater förutom när det är nödvändigt. Hon utför alla läxor som hon får men vi märker att hela familjesituationen har påverkat hennes utveckling, vilket har gjort oss mycket oroliga. Vi har gjort hembesök hos familjen, haft med oss matpaket, bjudit in dem att komma till förskolan och sagt att vi vill hjälpa dem. Allt för att försöka komma familjen lite närmare. Vi arbetar vidare med Rebecca och hennes familj. De behöver oss och vi vet att vi kan hjälpa dem till ett bättre liv med Guds hjälp.

Gerson, är åtta år och går på läxhjälpen i Boipeba. Familjen lever under mycket enkla förhållanden. Pappan är fiskare. Gerson har två tvillingsystrar som har gått i förskolan tidigare. Under tiden som pandemin bröt ut förra året började Gerson att få panikkänslor och ångest. Hans mamma berättade att han inte orkade gå ut för han var så rädd vilket gjorde mamman mycket orolig. När det blev möjligt för honom att kunna återvända till skolan och läxhjälpen blev han glad och det motiverade honom att övervinna sin rädsla att gå hemifrån. Han har varit en mycket speciell elev och är alltid mycket flitig och engagerad vad gäller att fullgöra de uppgifter han får i skolan. Vi vet att projektet gör skillnad i Gersons liv.

Gleiciele, snart tretton år går på läxhjälpen på Boipeba. Hon har redan varit med om svåra upplevelser i livet. Enligt mamman har hon blivit utsatt för sexuella övergrepp och hon är märkt av livet och har svårt att tycka om sig själv. Hon berättade vid ett tillfälle att hon aldrig blivit gratulerad när hon fyllt år och det var hennes dröm. När vi hörde det förberedde vi ett speciellt firande och bakade en tårta till henne och familjen. Det var så fint att få se den lilla flickan som varit med om så mycket lidande få denna uppmärksamhet. Vi tror att både hon och familjen kunde känna av den kärlek vi förmedlade till dem.

Hälsningen vi fått från våra medarbetare, tycker jag visar på den närhet de har till barn och familjer som är kopplade till projekten. De ser och följer upp barnen som lever i utsatthet. Samtal, hembesök, matkassar, läxhjälp, förskolor, alfabetiseringsprojekt, föräldrakurser, ja allt bidrar till att förändra liv och att rädda liv.

Tack för att du står med oss i arbetet för utsatta barn och familjer runt om i världen.

Med varma hälsningar,