Barn under samma himmel

Jag är tacksam för att det finns människor som är beredda att avsätta tid och engagemang för att göra det där extra för barn, unga och äldre i vårt land. Jag tänker på alla de som likt min vän Gunnel avsätter tid för de barn som kommer från andra länder för att de ska lära sig det svenska språket och förstå vad som är viktigt. Jag tänker på alla lägerledare som engagerar sig under sommarledigheten för att barn ska få åka på läger och få fina upplevelser med sig. Ja, listan kan göras lång på fantastiska insatser som görs för nästa generation i vårt land, Sverige. På samma sätt engagerar sig människor runt vår värld för att vara med och göra skillnad och för att ge vidare av det de kan till nästa generation. Visst är det glädjerikt att få leva ett utgivande liv, för någon annan. En del har möjligheten att rent praktiskt bidra, andra gör det genom att ge gåvor eller genom att be. Vi alla behövs!

I Brasilien arbetar vi med nyfödda barn upp till 18 år genom Hoppets Hem och Hoppets Klinik. Barnen har inte haft lyckan att födas i en trygg och kärleksfull familj utan de har fått en osäker start i sina liv. Det kan bero på missbruk, oförmåga och fattigdom.
Även dessa barn representerar nästa generation som ska växa upp. Inom projektet får barnen all den omsorg de behöver och målet är att de ska kunna återvända till någon anhörig som vill ta hand om dem eller få en ny familj som längtar efter dem.

Det finns plats för 20 barn på kriscentret på Hoppets Hem. Här får barnen som övergivits eller omhändertagits bo dygnet runt under tiden sociala myndigheter utreder vad som har hänt. På området intill finns förskolan med plats för 125 barn mellan 0–5 år och på fritids finns det plats för 70 barn. Det är ett stort socialt arbete som bedrivs och många från den lokala kyrkan bidrar med ideella insatser.

I början av året var det en liten flicka som drog våra medarbetares uppmärksamhet till sig på ett särskilt sätt. Det var Marisa. Hon hade börjat i förskolan på Hoppets Hem, hennes mamma var uppgiven och orkade inte med henne. Familjen hade gått igenom en mycket svår period och hon hade svårt att anpassa sig till rutiner, personal och de andra barnen. Marisa var ledsen och aggressiv.Vi försökte förstå hennes sammanhang för att kunna ge henne hjälp, säger Cintia som är projektledare. Vi skickade en remiss till barnpsykolog, gjorde vissa rutinförändringar för att trygga flickan och kämpade mycket för att förstå vad som orsakade hennes reaktioner och beteenden. Nu är det fastställt att hon lider av autism. Denna händelse påminner oss återigen om att vi behöver vara lyhörda för barnens beteende och situation för att på bästa sätt kunna hjälpa dem. Marisa har fått hjälp och medicin, idag är hon en del av verksamheten igen. Vi försöker att möta hennes behov så bra vi kan. Under dagarna får hon det hon behöver och hon lär sig att interagera med andra barn och vuxna.

Under första halvåret har barnen i alla verksamheter uppmuntrats till skapande såsom musik, teater, bakning/matlagning, målning och pyssel. Målet har varit att ge barnen lite nya erfarenheter och att utforska sin kreativitet. Vi har pratat om att visa varandra respekt, att uppmuntra varandra och att kunna be om förlåtelse och att vi behöver tänka på vår miljö.Vi har haft musiklärare, personer från teatern, en kokerska och andra pedagoger till vår hjälp, skriver Cintia. Många av barnen kommer från dysfunktionella och socialt utsatta familjer. Under de olika workshops som vi haft, har det väckt mycket känslor hos barnen. De har skrattat, lekt och busat, men de har även gråtit och deras känsloregister har öppnats på ett helt nytt sätt. Det har varit utmanande och smärtsamt att se vad som hänt i några av barnen men det har även gett oss insikt om att vi behöver arbeta extra mycket med dessa barn. Efter våra workshops har även aggressivitet och rastlöshet minskat hos en del. Många barn har initialt svårt att komma in och anpassa sig i en större grupp. Därför är vårt mål att regelbundet träffa föräldrar och anhöriga till barnen för att förstå deras situation.

På Kliniken fortsätter man med arbetet att ta hand om sjuka, övergivna och omhändertagna barn. Det finns 41 barn på kliniken just nu och en av dem är Alfred som föddes med HIV.

Alfreds mamma är själv smittad av HIV, har syfilis och är drogmissbrukare av crack. Alfred kommer att behöva vara kvar på kliniken en längre tid för vård och under tiden försöker de att finna en familj till honom då hans mamma på grund av drogmissbruk inte kan ta hand om sin son. Alfred har haft återkommande lunginflammationer och är svag men vi tror att han kommer att klara sig.

Gabriels mamma är missbrukare av marijuana och Gabriel var illa däran när han föddes i vecka 26. Han vägde bara 1015 gram. Han behandlades för blodförgiftning, hade ofta andningsuppehåll och man upptäckte ett hjärtfel hos honom. Gabriel är idag på Hoppets Klinik för fortsatt vård och behandling och man ser att han blir starkare. Gabriels mamma vill inte ha honom så med tiden kommer man att planera för en adoption till en familj där Gabriel kan få växa upp om allt går bra.

Hoppets Klinik har en avgörande betydelse för barn som föds med olika former av sjukdomar och för äldre barn som blivit sjuka. Målet är att behandla barnen så att de kan tillfriskna och kunna få hjälp att leva ett liv med hopp och framtidstro.

Det finns områden i ett barns liv som är oskrivna blad och där får vi vara med och skriva rader och så frön. Tänk att vi genom våra medarbetare får vara med och forma nästa generation där vi arbetar. Tack för att du står med oss i vårt arbete, din gåva gör skillnad. Gud välsigne dig!

Med varma hälsningar

Vill du bli månadsgivare?

Klicka på knappen och välj Brasilien, Kriscenter & barnklinik