Framtiden ser nu ljusare ut
Published:
Åratal av krig, vanstyre, etniska motsättningar och korruption har gjort DR Kongo till ett av världens fattigaste länder, dessutom gör kampen om mineralerna i marken att konflikterna fortsätter. Folket lever bland rikedomar men trots det är de bland de fattigaste i världen.
I skymningen hastar kvinnor fram längs åkrarna mot byar, letande efter ved och hämtande av vatten. Några har varit på marknaden för att försöka sälja något. De går på smala vägar och branta stigar till husen som består av lera och bambu. Från barerna hörs musik och män dricker sig berusade. För kvinnorna är vägarna en osäker plats. Just där på vägarna och stigarna händer det att de överfalls av väpnade grupper och enskilda män. De våldtas, kidnappas och en del förs ut i skogen för att hållas fångna under fruktansvärda omständigheter. Jag får livsberättelserna skrivna till mig med regelbundenhet och de griper tag. De motiverar mig och oss att fortsätta vårt arbete för att kunna hjälpa några av dessa offer att få hoppet och sin värdighet tillbaka. Våra insatser såsom akut hjälp, rehabilitering och omsorg/stöd hjälper kvinnor att kunna bygga upp sina liv och sig själva. Det som sker är att de själva och deras barn får det bättre trots övergreppen de varit med om. Yrkesutbildning där kvinnor får tid att rehabiliteras, läka och sakta återfår sin värdighet, sin stolthet och där skammen tvättas bort gör hela skillnaden för dem och deras barn.
Urvalsprocessen
I början av året inleddes en urvalsprocess som riktade sig till mammor som utsatts för våldtäkter och som fött barn som resultat av övergreppen. Ett pressmeddelande gick ut genom radiostationer till kyrkor och till områden runt Luhwindja och Bideka. I Bideka anmälde sig 36 kvinnor till yrkesutbildningen och i Luhwindja var det 54 kvinnor. De har alla överlevt sexuellt våld och fått barn efter övergreppen. Alla kandidater bjöds in till samtal och ett urval gjordes. 14 unga kvinnor i Bideka och 16 i Luhwindja i åldrarna 15–24 år erbjöds därefter en plats i sömnadskursen och för barnen erbjöd man förskola. Barnen var 1–4 år gamla, även de märkta av det svåra liv deras mammor genomlidit.
När kvinnorna och barnen hade registrerats presenterades de för personalen och därefter började det man kallar för ”lyssningsfasen”. Kvinnorna får själva berätta vad de varit med om för en psykolog och därefter tränar man dem att öppna sig för varandra. Det är svårt men det hjälper när de förstår att de inte varit ensamma om det fruktansvärda utan att det finns fler som de kan identifiera sig med och snart blir skammen något man kan få hjälp att hantera. Man lyssnade till kvinnorna för att kunna identifiera symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Efter detta kan man ringa in vilken nivå av behandling och stöd som kvinnorna behöver. Under samma tid välkomnades barnen till förskolan. Barnen var blyga och tillbakadragna, en del var rädda, men med tiden lockades de till att leka med leksakerna och sakta kunde de vara i stunden och glädjas över den trygga miljö de befann sig i. Man tränade barnen på ett lekfullt sätt att lära sig namnen på varandra.

Nya symaskiner, vi ger inte upp!
Som vi skrivit om tidigare så intogs Bukavu och delar av Syd Kivu den 16 februari av M23 som är en rebellgrupp med stöd från Rwanda. Det var kaos och många liv spilldes. I Luhwindja och Bideka var man tvungen att avbryta insatserna för att sätta kvinnor och barn i säkerhet när man förstod att de väpnade grupperna var på väg mot deras håll. M23 stal allt i sin väg, boskap, bilar, jordbruksmaskiner och de skadade många människor. Vi tackar Gud för att våra kvinnor, barn och medarbetare klarade sig. Men sömnadsprojektet i Bideka råkade illa ut där alla symaskiner och andra tillbehör beslagtogs av beväpnade män. Även jordbrukstillbehör och boskap från jordbruksprojektet tog de med sig på sin väg. Spåren av rebellernas intrång påminde folket om att de inte är säkra. De utsatta kvinnorna reagerade starkt då många minnen kom upp och de blev ledsna och rädda. Trots denna svåra start av året har vi nu fått rapporter om att projekten åter är i full gång. Kvinnor och barn är tillbaka i projektet och de ser framåt igen. Kvinnorna glömmer för en stund det svåra och får vara i en trygg och varm gemenskap. De lär sig sy och de får hjälp i ett alfabetiseringsprogram för att lära sig läsa och skriva. Hoppet är det sista som överger oss, det visar dessa kvinnors envisa kamp och styrka.
Idag har vi nya symaskiner i projektet i Bideka och sakta men säkert återställs allt i sin ordning. De 30 kvinnorna som finns i projektet just nu tränar sig på att klippa och skära till tyger som ska bli kläder. De är motiverade och tränar för att efter att de fått sitt diplom kunna starta en egen syateljé eller ett kooperativ tillsammans med andra kvinnor. De är glada och man hör hur det skrattas och pratas. Det är en stor skillnad från när de kom till projektet, kuvade, rädda och missmodiga.
Kooperativ – gemenskap och inkomst
Förutom att 30 kvinnor och 30 barn just nu är i projektet så bidrar vi även till stöd för att 39 kvinnor som redan återintegrerats i sina byar kan fortsätta sin inkomstgenererande verksamhet. De har fått hjälp att starta upp kooperativ bestående av flera kvinnor och vi har bidragit till att hjälpa till med hyran av det lilla hus där de har sin verksamhet för att de ska kunna komma igång. Det är en insats som vi vet hjälper dem vidare då vi sett att de är motiverade och ansvarsfulla.
– Framtiden ser ljus ut nu, säger Denis där hon står vid sin symaskin.
– Jag är så glad för att jag fick börja i kursen, jag hade inte orkat leva som jag gjorde innan, säger Anisma.
– Alla vi som fött barn själva, känner hur hjärtat fylls av tacksamhet till er nu när vi fått möjlighet att vara på sömnadskursen här i Bideka, säger Ziruka.
– Vi försäkrar att vi ska förvalta kunskapen vi har fått på ett bra sätt, för det är början till vårt och våra barns liv, tillägger Anisma.
– Det är mer än en dröm att jag fått lära mig sy, jag kunde inte ens föreställa mig detta tidigare då dagarna var så svåra. Att någon långt där borta i Sverige tänker på oss här i Luhwindja gör mig tårögd av tacksamhet. Tacka alla som tänker på oss, ber för oss och som hjälper oss, avslutar Ahana.
Med dessa rader vill jag önska er alla fantastiska gåvogivare en underbar sommar! Ta med er kvinnornas hälsning och stort tack för vad ni gör genom BarnSamariten för alla de utsatta vid når genom vårt hjälparbete.
Gud välsigne er var och en! ❤️
Med varma hälsningar

Britt-Marie Ström
Verksamhetsledare
Vill du bli månadsgivare?
Klicka på knappen och välj något av våra projekt
Vi har semesterstängt på kontoret mellan den 7 juli och 3 augusti.
Det går bra att skicka e-post, vi läser mejl en gång i veckan. E-post
Beställningar av gåvobevis och minnesblad kan göras direkt på
vår hemsida.