Jag var på väg hem från skolan när jag träffade en äldre man som kom på motorcykel. Jag hade sett honom och motorcykeln tidigare när jag gick till och från skolan. Han stannade och kallade på mig och sa att han ville veta var jag bodde. Jag berättade och han sökte upp mina föräldrar. Det visade sig att han hade valt ut mig och var intresserad av mig som sin fru. Han var mycket äldre än jag och det kändes konstigt, jag var ju ett barn. Han tjatade på mina föräldrar om att han ville gifta sig med mig. Han lovade att ge mig ett hus, mat, kläder, mediciner om jag blev sjuk och trygghet. Han lovade att ge mig allt det som vi som är fattiga bara kan drömma om. Mina föräldrar var osäkra men han kom ofta tillbaka för att fråga om de ändrat sig. Jag var förtvivlad men var tvungen att göra så som mina föräldrar beslutade.

Jag blev bortgift under en enkel ceremoni och följde med honom på hans motorcykel till staden där han bodde. Jag var tvungen att lämna mina föräldrar, mina syskon och mina vänner. Jag grät och ville inte, jag var så rädd. Jag hade fem syskon kvar hemma. När jag kom fram till mannens hus var det inte alls så som han beskrivit det för mina föräldrar. Han bodde mycket enkelt och var inte alls rik, som han hade sagt. Han hade ljugit för mina föräldrar, han var inte rik.

Jag hade inte någon kontakt med mina föräldrar efter att han tagit med mig. Jag visste inget om sex och graviditet och första natten med mannen var smärtsam. Jag visste inget om hur jag skulle skydda mig och blev därför snabbt gravid. Jag kände mig helt hjälplös, hur kunde jag vara gravid? Jag var bara ett barn. Att föda mitt barn gjorde jag under fruktansvärd smärta i ett grannhus med en kvinna som hjälpte mig. Det var hemskt. Jag födde en son innan jag hade fyllt 13 år. Jag kände mig mycket ensam och jag grät ofta. Att behöva sitta inomhus och se andra flickor gå till skolan var hemskt.

Det blev en lättnad när en person från en organisationen 3D (BarnSamaritens samarbetspartner) sökte upp mig. De hade fått veta om vad som hänt. De förklarade för min man att äktenskap med barn är förbjudet enligt lag och sa att han inte hade någon juridisk rätt att behålla mig. De hjälpte till att föra mig tillbaka till mina föräldrar. Jag var så lättad. Det var en stor dag när jag fick komma hem igen.

Jag går till skolan igen och det gör mig glad. Jag vill lära mig allt om mina rättigheter och framför allt lära mig läsa och skriva. Det var en så stor lättnad att jag fick komma hem igen, mina föräldrar ångrade sig och tog mig tillbaka trots den fattigdom vi lever i. Nu lever jag och min son med min familj och mannen som jag var gift med har anmälts. Han vill inte se mig mer och inte heller vår son. Men jag känner mig ändå inte helt säker då jag vet att han kan komma tillbaka. Det viktigaste för mig är att gå klart skolan så att jag kan hjälpa min familj. Jag önskar att inte några barn i världen skulle behöva gifta sig och föda barn”.

Våra medarbetare arbetar vidare med upplysande verksamhet kring dessa frågor både i Etiopien, DR Kongo och Brasilien. Det är så viktigt att flickornas rättigheter respekteras och att de själva ska få hjälp att fatta beslut om sin kropp och sin framtid.

*Edile heter något annat i verkligheten.